Lavar

Fakta om lav

Lavarna är en grupp växter som har stor betydelse som föda och medicin under överlevnadssituationer. Det är främst tre sorter som är ätbara: Islandslav (1), Manlav (2) och Tuschlav (3). Islandslaven växer i glesa tallskogar tillsammans med renlavar. Manlav är vanlig i gamla skogar i norra Sverige där den växer på träden. Tuschlav förekommer i hela landet längs kuster och fjällområden, på klippor och bergväggar. Lavar producerar bland annat kolhydrater som kan liknas vid stärkelse. Dock innehåller de flesta lavar (förutom tuschlaven) beska eller bittra ämnen som ger ätmotstånd och därför bör lavarna lakas ur innan de tillreds genom kokning.

Lavar för medicinskt bruk
För medicinskt bruk vid sårvård är det främst gulvit renlav och skägglav som använts. Den torkade laven smulas ner i det rengjorda såret och verkar bakteriedödande vilket påskyndar läkningen. Skägglaven växer på gamla barrträd, främst i Norrland. Ofta kallar man felaktigt alla lavar som växer i träden och ser ut som "skägg" för skägglav. Egentligen kallas alla dessa för hänglavar. Skägglaven känns igen på den vitgula färgen. Tittar man på närmare håll ser man att grenarna har en massa korta små trådar. Drar man i en huvudsträng så skall den ha som en bark som spricker med en seg mittsträng som kommer fram. Lavens gula färg kommer från ett ämne som heter usninsyra och som är bakteriedödande. Skägglaven har använts flitigt bland Nordamerikas indianer för att behandla och tvätta brännskador. Mald skägglav (och gulvit renlav) har även använts mot mag- och tarmsjukdomar, då lavsyran inte påverkar kroppens egna tarmbakterier.

Kartlav

Kartlav, alternativt vanlig kartlav eller gulgrön kartlav (Rhizocarpon geographicum), är en art bland lavar som växer på stenar och klippor i bergiga områden med låga halter av luftföroreningar. Varje lav består av en platt fläck i gul till olivgrön färg med svart ytterkant av apothecier (fruktkroppar) och/eller sporer. Apotecierna är svarta och kantiga och sitter insänkta mellan bålens rutor, vilket ger "fläckar" som kan växa intill varandra. Detta ger ett kartliknande utseende där de svarta kanterna ser ut som gränser.

Som många andra lavar har kartlaven extremt långsam tillväxt. Beroende på växtplats växer den 0,25 - 0,6 mm per år, radiellt utåt. En kartlav kan ha en ålder av 1000 år eller mer.

Nytta: Kartlav används flitigt av klimatologer för att bestämma de relativa åldern för material som avlagrats i exempelvis moräner och kan på det sättet avslöja bevis för glaciärers framryckning. Detta kallas för lichenometri.

I ett experiment placerades kartlav i en kapsel och skickats ut i rymden med en rysk Sojuzraket den 31 maj 2005. Kapseln öppnades och exponerades för rymden under närmare 15 dagar innan den kom tillbaka till jorden. Laven visade minimala förändringar eller skador.[5]

Skägglav

skägglavar, Uʹsnea, släkte busklavar med grågrön, ofta starkt förgrenad, buskformig eller hängande bål.Bålgrenarna har seg, ljus märg. Skägglavar har använts som färglavar och innehåller den bakteriedödande usninsyran, som har ingått i salvor. Hos vissa arter är barken slät, hos andra vårtig av s.k. tuberkler. Skägglavar är mycket känsliga för luftföroreningar och har på många håll försvunnit mer eller mindre. Under snörika vintrar är de viktig renföda. Till släktet förs bl.a. långskägg och skägglav (U. filipeʹndula), vilken tidigare var vanlig i större delen av Sverige men nu påträffas mest i Norrland. Den kan bli uppemot 50 cm lång och växer hängande på stammar och grenar.

Renlavar
Grå renlav är den vanligaste arten bland renlavarna och kallas ofta för bara renlav. är en grupp av marklevande buskformade lavar som hör till släktet bägarlavar. Eftersom de skiljer sig från de flesta andra arter av bägarlavar genom att sakna bark samt vara rikt förgrenade har de ibland förts till ett eget släkte,

Den växer i både varma och kalla klimat i öppna, utsatta miljöer. Den förekommer främst i områden med alpin tundra, där den visar sig vara oerhört tålig mot kyla. Namnen har renlaven fått eftersom den betas av renar på vintern och hösten; laven är viktig för samernas rennäring. Den kallas ofta felaktigt för 'vitmossa', men det rör sig alltså om en lav och inte en mossa: vitmossan har ett helt annat utseende.

Renlaven kan användas för att krydda akvavit och för dekorationssyfte. Renlavar används ofta av arkitekter för att föreställa träd i skalmodeller.

Renlav används också vid växtfärgning och ger då beige färg.

I gamla hus med fönster med enkla rutor förstärker man värmeisolationen på vintern med lösa innanfönster. För att undvika fukt mellan glasen, som kan ge imma och t o m rimfrost på rutorna, när det är kallt, så är det gammal tradition lägga en rad renlavstuvor på fönsterbrädan mellan fönsterbågarna. Laven binder då fukten, och fönstren förblir genomsynliga hela eldningssäsongen.